torsdag 25 oktober 2012

Att driva ett rescue

Inne på Laois pound satt 4 små förskrämda valpar..de satt där tillsammans i en hög vid sin lilla låda.
Tiden gick men ingen kom, ingen räckte upp handen för någon av dem så Cara bestämde sig för att ta in dom små liven under sina vingar.

De fick namn och blev vaccinerade..men sen tog det inte många dagar förän de blev sjuka, väldigt sjuka! De får den bästa vård, nu kan vi bara hoppas att det snart vänder till det bättre.
 Tyvärr är det inte helt ovanligt att valpar som kommer in ensamma från en okänd mor som troligen inte heller hon varit vaccinerad ordentligt, blir sjuka i miljön på poundet.
Nu slåss de här små för sina liv och har fått behandling och legat på dropp hos veterinären.
Vi vet alla vad det kostar , Cara Rescue ber om hjälp!
 
Även lilla Rizzo är jättesjuk, han kom ut ur poundet i torsdags och har också han en allvarlig infektion . Rizzo har kräkts mask och är man så infekterad med mask får man anemi.
Också Rizzo är i Cara Rescues vård och finns nu i ett jourhem.
 
Det är inte det enda som varit förståss.
Kiko hittades med ett brutet ben, man har opererat och försökt att laga, sen bestämdes det att alla skruvar skulle tas bort och nu är det lindat i hopp om en snar läkning.
Också Kiko är bara en valp.
Så den här killen då..Buddy, nu på bättringsvägen.
Han hittades lösspringande och hans ena baktass var inte vacker..infekterad och svullen,men Cara tog också  honom till veterinären och nu så...är han mycket gladare!
 
Vad kan man bli annat än tacksam över att de här människorna finns och att de orkar kämpa på ibland kan man känna, i så hård motvind..
Kan du hjälpa oss hjälpa ens med en enda euro?
 
BG 887-9777 märk din inbetalning Cara. Tack!

onsdag 17 oktober 2012

Cara Rescue Dogs

Vi har tur att det finns så starka krafter i Irland som jobbar för hundarnas bästa. Annars hade nog sitvationen varit helt ogreppbar...nu är den bara nästan det..
 We are lucky that there are strong forces in Ireland working for the benefit of the dogs. Otherwise the situation would have been totaly elusive, now it´s just almost that..

En av dessa krafter är en i förhållande ganska  nystartad organisation som startade upp i oktober 2011 av ett gäng tjejer som i och för sig jobbat på länge på andra sätt och kämpat för hundarna men nu, nu var det dax att göra det officiellt i en egen organisation.

 Lorraine McEvoy, Karla Mitchell, Lorna Dunne och Denise Quinn startade upp Cara Rescue.
Man  har ett litet hemtrevligt center i Portlaois . Här jobbas det för varje enskild hund som kommer in genom grindarna. 3 boxar finns det och så ett hus som kan användas som isolering för sjuka hundar. Det huset får allt som oftast agera valphus.
Resten av gänget verkar mest hänga i det lilla köket..eller så kan man få bo i jourhem i väntan på en alldeles egen familj...
Så väller dom in då...från den vackra Irländska landsbygden,

 diket eller vägkanten , här är dom men först kartongen..dumpad på en gammal  övergiven gårdsyta..
Tur för valparna så hittade en bonde kartongen och hela gänget ,alla 7 fick åka till Cara...
 
 
.....men visst hade man hittat en kartong med valpar på nästan samma plats tidigare också...
 
Cara som alla rescues på irland  jobbar på så hårt de bara kan och har ändå alltid en ständig kö och får säga nej till så många...
Fler kartongbarn...
Vi kan hålla på att klistra in kartongbarn hela kvällen visst är det galet!
På Cara blir de väl omhändertagna..med värme, tjejerna på Cara har verkligen stor plats i sina hjärtan för hundarna, men också med professionalitet,här finns också den nödvändiga kunskapen.
 
Cara tar inte bara hand om kartongbarn utan tar också hand om vuxna hundar, " strays" men också de som har oturen att bli kvar i poundet.
De som ingen frågar efter som bara blir där dag efter dag och man riktigt ser hur hoppet slocknar i hundarnas ögon. Här kan också Cara rycka in .
Cara jobbar i första hand mot Laois Pound.
 
Som den här lille mannen som bara blev kvar för att ingen kom.....Milo, en härlig liten kille...

Som ni förstår och som vi alltid säger är det inte gratis att ta hand om dessa nobodys dogs, tjejerna på Cara har andra jobb förståss, i den mån man kan finna jobb i Irland och sen driver man detta fantastiska arbete för hundarna.

Här får de den allra bästa vård och omtanke.

Vi vill gärna stödja dom i detta och hoppas att du vill hjälpa oss. Den gåvoinsamling vi nu gör för september och oktober kommer att gå ned till Cara rescue Dogs inklusive vad nu loppisen ger..

Hitintills 1370 kronor visst kan vi så mycket mer! Visst har du en 50 lapp du gärna skänker.
BG 887 -9777 Gör det direkt innan du stänger locket på datorn..!

Dessutom efterfrågas hållbara leksaker, hundjackor , filtar etc att bädda med.
 Allt sånt kan vi skicka ned i nästa landtransport.

torsdag 11 oktober 2012

Välkomna hem

Nu har vi tagit emot vår första landtransport som vi delade med NNL.

Det känns fantastiskt roligt och spännande! Tack till alla som gjort detta möjligt!

Det är mycket som ska fixas innan hundarna kommer , målet är att de alla ska få komma, landa i ett tryggt hem och sen inte behöva flytta på sig förrän de finner sin familj.

Idealiskt vore ju att de alla fick komma till ett hem direkt där de får stanna, men för att göra lite extra plats i någon box på irland och för att ge någon hund en lite längre startsträcka in i sitt nya liv så valde vi ändå att ta hem några små i jourhem.
jorhund Tiger

Känns som att vi lyckades riktigt bra ändå, hundarna gör reklam för sig, alldeles av sig själva, var de än går. Det är alltid lite turbulent innan alla landar in men hitintills så har allt gått enligt planen.. :)

Är så tacksam att det finns människor därute jourhem och adoptörer som är berädda att ta det som det kommer, att öpppna sin dörr bara för en trasig själ och göra det bästa av sitvationen.
Hundarna har överraskat ändå med sina fantastiska personligheter.
 Mindy adopterad 

Fick inte mycket till bild av skönheten/valpen Tayto vid transporten så här kommer en bild på honom dagen vid avresan. Vill visa upp honom lite extra, en valp som skulle må bra av att få komma till sitt foreverhome, typ nu... :)
Han är en lantlolla lilleman, eller heter det lantlolle?  Social med hundar och människor men han har inte sett så mycket av världen så han har MYCKET att lära.. !
 
Fick ett roligt samtal i dag..ni vet den där tävlingen som man alltid har med sig själv och med alla bekanta..Gissa rasen!
Lurchern Iggys matte har fått svar på ett DNA test på Iggy.
Så nu vet vi ! En förälder är Greyhound/Hjorthund..en förälder är Greyhound/ Schnauzer
vacker så det förslår är han i alla fall Iggy.. :)
 
Visst blir man lite sugen ibland på att verkligen vilja veta.. 

onsdag 3 oktober 2012

Varför vi gör det vi gör

Nu när vi är mitt i det och alla I detta känner sig förväntansfulla inför hundarnas ankomst vill jag ändå svara på en fråga.
"så varför väljer man att hjälpa hundar utomlands när det finns så mycket hundar i Sverige som behöver hjälp ?"
Frågan kommer lite nu och då..visst funderas det på det i bland, men det är ett val vi har gjort, andra har säkert gjort andra val, sina val och vill jobba på ett annat sätt med andra saker, men vi har valt att jobba just med de irländska hundarna.
Det utesluter ju inte att vi kan hjälpa en hund från Sverige  i nöd men vårt fokus just nu ligger mot Irland.
Flera av oss har varit där, andra har hört berättelserna och sedan träffat dessa fantastiska hundar när de väl dyker upp.
 
Inne på Dunboyne pound, här sitter hundarna från South Dublin men nu även hundarna som tillhör Meath county. Hundar som hittats lösspringande, som har sina 5 dagar att leva innan de tillfaller kommunen och kan avlivas om inte ägaren hittar igen den. Hundar som lämnats in av sina ägare av många olika anledningar kan avlivas samma dag, i och med att de kommer in som "surrenders så tillfaller de kommunen omedelbums.
Just mot Dunboyne jobbar starka rescuegrupper.

Det är HELT OMÖJLIGT att stå där och tänka att..nej men det här är ju ingen svensk hund?
Den får skylla sig själv..?
Dessutom har jag svårt att tro att våra djur känner några gränser, det är ju en mänsklig tanke som våra politiker i EU försöker få oss att fundera över..
Djurskyddet i Sverige ligger ändå långt framme, man önskar ju självklart att det var så mycket bättre,
i ett Utopia skulle ingen hund behöva födas utan att ha ett hem att gå till, där den får leva ett fantastiskt liv så länge den lever, men så ser det ju inte ut, det föds i världen i stort, alldeles för mycket sällskapsdjur.
På irland har man fortfarande kvar Puppy Mills där valpar föds upp som smågrisar för export till zoobutiker i Europa, man har också en greyhoundindustri som är enorm.
Det gör att en hund på Irland lätt blir en slit och släng vara.
För kanske två år sedan, kan det vara det, kom den första revideringen av djurskyddslagen på Irland man haft på 100 år!
 
Det är inte EN hund som föds utan ett hem att leva i för evigt ,det är hur många som helst.
Så var vi än jobbar i Sverige eller mot Irland så kan vi  bara göra vår lilla bit.
En önskan vore ju att människor i Sverige också tänkte lite djupare innan man parar sin tik och att man ser till att få sin tik eller hane steriliserad i unga år  innan olyckan är framme.
 
Det förs statistik av kommunerna i Irland. I vissa kommuner avlivas i stort 80 procent av alla hundar som kommer in. I denna staisitk finns inte de hundar med som avlivas av veterinärer, skjuts på landsbygden av någon eller alla de greyhounds som avlivas med bultpistol av någon icke veterinär vilket är fullt lagligt i Irland.
Många pound har bara öppet ett par timmar per dag och det är också den enda stunden på dagen hundarna har tillsyn, också den enda stunden du som ägare har att försöka söka din hund.
Det finns ingen skyldighet för kommunerna att jobba med några rescuegrupper, det är mer vad den allmänna opinionen ändå har lyckats åstakomma. Vissa rescuegrupper och poundägare har ett bra samarbete och viljan är stor från båda håll, de lyckas få ut många hundar till sina rescuecenters eller jourhem.
De är mot rescuegrupperna vi försöker göra en liten skillnad i den stora problematiken. Kan något rescue få ut en hund till adoption så blir det en plats ledig hos dom, så att  någon ny hund kan få komma ut från poundet och slippa avlivning .Det här är förenat med stora kostnader, papperslösa hundar som ska tas omhand, vaccinenras och få den veterinärvård de behöver, dessutom ska det betalas en licens varje år till kommunen för att man ska få hämta ut hundar till sitt rescue.
Jordbruksverket hjälper vissa rescuegrupper med ett årligt bidrag men det äts allt som oftast upp redan under årets första månader  av de höga veterinärräkningarna.

Läs gärna mer på http://www.anvilireland.ie/ här finns hela lagtexten under legislation.
Så som svar på den där frågan...var för vi gör det vi gör..det är ett  val vi har gjort..att försöka vända någons liv till det bättre.....de väntar på oss....
 
 

måndag 1 oktober 2012

Hemkomster

Nu är det snart jättespännande!

På torsdag kommer våra allra första hundar, de söker båda sina alldeles egna familjer.

Trudy den lilla tjejen som tillsammans med sina valpar lämnades in för avlivning men togs om hand av Jennifer som driver eller drev,  ForDogsakeDog Rescue.

En av trudys valpar avled efter en svår magbacill, en blev placerad på Irland och två finns redan här i Sverige. Trudy fick ett hem på Irland men riktigt så där bra funkade det inte för henne så frågan ställdes om vi ville söka ge henne ett hem i Sverige, så nu kommer hon då Trudy.
Lilla stumpan, förtjänar det allra bästa.
Kommer gör också liten Poppy.
En liten lite försiktig tjej som kommit framåt flera mil i sitt jourhem och med hjälp av träffarna på Positive Dog Training.
Poppy är fortfarande bara en bäbis, så massor,massor kvar att lära.
 
De är båda kastrerade och vaccinerade chippade och med pass.
På Irland kan man inte bara gå till veterinären och få ett pass  som här i Sverige utan man måste ansöka om ett hos jordbruksverket.
Sen ska det göras en veterinärbesiktning inom  24 timmar innan avresa.
Eftersom dom reser som " fraktgods" ska allt också granskas av en motsvarande länsveterinär och ett särskilt dokument ska utfärdas som ska stämplas på alla sidor...
Så ska det fixas fram flygburar till själva flygplatsen och så på torsdag morgon är det dags för hundarna att checkas in.
Någon vänlig själ måste upp tidig morgon och skjutsa hundar.
Så lite logisitk , god vilja och frivilliga krafter och.. allt måste bara klaffa!
Alltid lika nervöst tills att hundarna verkligen står på Arlanda.
 
Vill slå ett slag för Carinas erbjudande om att sälja på loppis.
Ta en titt i lådor och skåp och se om det finns något där du kan skänka.
maila till :
 
så samordnar hon. Carina är en van loppismänniska och åker ofta på loppisar så så småningom kommer säkert det mesta som skänks att också bli sålt.
Alla intäkter går oavkortat till hundarna.
 

Bloggintresserade